Idag tog jag mig ann ännu ett försök att gå ut med kameran, men sheat så kallt det var. Kom in snabbare än jag kom ut ungefär. Satte mig med en varm kopp te istället och redigerade en del bilder från juldagen.

Här har vi lillebror nummer 2 som fick ryka ut som modell!



Har slarvat lite i pannan, men det kan ni ju låtsas att ni inte ser.. :)

Tänker exakt ett år tillbaka. Minns hur pirrig jag var, minns hur glad jag var, minns hur kär jag var. För exakt ett år sen bestämde vi att vi skulle vara vi.

Idag kan jag fortfarande påstå att jag är lika pirrig när jag ska träffa honom, lika glad när jag är tillsammans med honom och om det nu går så blir jag kärare och kärare för varje dag. Jag har hittat min rockstar, min prins, mitt allt!

Finns inga gränser för hur mycket jag älskar dig Henrik. Idag är det våran årsdag, önskar du var här!

Äntligen, äntligen, äntligen! Gissa vem som numera är ägare av en systemkamera? Jo, jag!!
Ni som känner mig och ni som läst min blogg vet hur mycket jag velat ha en. Äntligen ska jag ge mig själv lite rättvisa på fotolektionerna, haha.
Tack så mycket mamma!

Tänkte gå ut och fota idag, men på grund av vädret så blev det inte så. Istället föll min lillebror offer för kameran. En rätt snygg kille, eller hur?

Klockan 7 ringer pappa för att berätta att det är stora förseningar med tåget. Tittar ut genom fönstret och ser en grå dimma av virvlande snö, klart som fan att det är strul med tågen då. Hur som haver, gick upp ändå, åt frukost, jada jada jada.. Vid halv 9 är jag redo att kliva ut i stormen men just som jag är till att gå kommer en snögubbe till mamma in genom ytterdörren. Hon erbjuder skjuts till stationen och jag är inte den som är den som tackar nej. På med mössa och vantar, mamma skrapar rutor och vi rullar snart iväg.. Men ja, långt kommer vi inte, till brevlådan ungefär. Mamma går ut och skottar men det resulterar bara i en vallgrav som vi inte kan rulla upp ifrån.
Det hela slutar med att jag får gå ut och putta på där bak och då rullar det ska ni veta! .. Fram till grannens uppfart ungefär. Jag går ut och puttar lite till, dock utan resultat och vid det här laget ger vi upp.

Mamma traskar iväg till jobbet och jag riktar in mig på att ta nästa tåg. Pulsar iväg på vår oskottade gata till busshållplatsen. Väntar, väntar, väntar. Ingen buss kommer. Vid kvart över (det anslutande tåget går kvart över) vänder jag på klacken och går hem igen. Just när jag kommer innanför dörren ringer pappa och säger att det är växelfel och stora förseningar på pendeltågen och alla bussar från Ösmo är insällda.  

Ja, jag är helt enkelt fast i Ösmo. Behöver jag tillägga att det räcker med snö nu?

  Förlåt pojkvän..!

Hjälp!

.. Är det bara jag som tänker på gröt när jag hör killen sjunga?...

Snö, snö, snö.. Äntligen säger jag bara! Får räkna med blöta och kalla fötter, rinnig maskara och torra händer, för snö hör julen till! Basta.

Idag har varit en väldigt mysig dag. Vaknade hemma hos Henkefjonk, sen for jag vid 5 och var hemma lagom till godis och tvprogram med mamma och knattarna. Nu har jag dock städning som väntar, imorgon (vi satsar på att bli sist i Ösmo varje år) ska julstjärnorna opp!

Det är utanför mitt förstånd, men jag gnäller inte. Det blir ju mer mögelkanter för mig att gnaga på.