Idag åt jag en apelsin på tåget hem ifrån skolan, pratade med Mcdonalds i telefonen samt en galen finne. Jag åt även wook till lunch och en lakritspuck strax därefter. När jag kom hem dansade jag tango med min lillebror.

En gång drömde jag att jag var kung, men krona och juveler och en stor fet härlig säng! Larmet som sakta trängde sig in i min fantasi var den härliga plingplong- bjällran jag använde varje gång jag behövde ringa på min betjänt för att få påfyllning av min goa kopp te. Att gå upp tidigt på morgonen och traska gående till skolan fanns inte alls i mina tankar. Och att stänga av mitt alarm kom inte ens på fråga, jag var ju kung, jag får ju sova hur länge jag vill!
Så jag sa vänligt till min betjänt att strypa tuppen i kackelgården- In reality slängde jag väckarklockan i golvet och fortsatte att sova, like a queen.

I bland när jag sover så har jag svårt att skilja mina drömmar från verklighet, vad som är sant och vad som är falskt finns inte på planen för mig. Därför sover jag sen en tid tillbaka alltid med två alarmklockor. Det gjorde jag inte igår.

Rätt så tragiskt och ledsamt så befann jag mig i väntsalen på ett sjukhus. Jag hade bölder över hela kroppen och det liksom darrade i benen. Jag hade fått vibratorsjukan.
Jag gick drarrande in till doktorn då min nummerlapp tutade. Han berättade med allvar och med medkänsla i rösten att vibratorsjukan var en väldigt ovanlig smitta, men det fanns botemedel. Han sa att det enda jag behövde göra var att klicka på knappen "stäng av".

Det känns som att allting kommer att lösa sig till det bättre nu. Du kommer att få hjälp, jag kommer att få hjälp. Nästa helg flyttar jag hem till pappa igen.
Jag hoppas att vi har kommit till studen då livet tar en vändning, stunden då allting kommer att bli bra.

Nu har jag gjort min första dag på McDonlads. Eller, gjort och gjort, jag har tagit min första jobbdag!
Med all information som jag fick från början ville jag bara börja gråta. Sjukdomstest, läsa, läsa, läsa, tvätta, där är det, här står det och här är konsten hur man gör en McFlurry!
Trots allt så gick det bra och i slutet av timmarna så kändes det bara roligt!
 Jag längtar tills den dag då jag själv kan sköta pommes fritsen och när den dagen kommer då jag själv får visa runt en sån som mig!

Veckan börjar med skolk. Jag måste verkligen ta tag i mitt liv, få mig upp ur det fasansfulla mörka hålet som jag ramlat ner i. Jag ser ju bara framför mig att det rent ut sagt bara stupar.

Men hur lätt är det att ta tag i en själv när världen runt om en redan har rasat? Att gå upp på morgonen, gå till skolan, göra läxor och samtidigt vara en god vän, familjemedlem och flickvän, försöka att vara alla till lags. Saker som kännts så självklara förut är nu mera så omöjliga att uppnå.

Ta tag i mig, dra upp mig och hjälp mig.

Igår var jag bra! Tjugo år efter alla andra igår köpte vi en studsmatta (ja, meningen är oläslig, men jag får inte ihop den), och jag och Niclas satte upp den själva!

Vaknade med solljus på rummet imorse. Blev glad, det vankas vår.
Tyvärr gjorde jag i år igen samma klassiska misstag jag alltid gör april månad- Jag förträngde den kalla vårvinden.

På med tunna leggings (som jag kört dubbla hela vintern), sandaler utan strumpor och min minihalsduk.

Vill rekomendera alla som ännu inte provat på, det är inte vår än. Och det kommer att dröja.

Förra året var det betygs- och intagningsprov för gymnasiet- snack, nu inleder jag mitt prat för i år om sommarjobb (för det kommer att bli mycket sånt)!

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så var jag och provjobbade på restuarangbåten Stockholm i helgen. Jag tycker att det gick bra, men det var svårt! Jätte svårt och jätte stressigt.
Idag ringde McDonalds upp mig och undrade om jag vill komma och provjobba hos dom imorgon.
Visst, jag vet vad ni tänker, McDonalds... Det är inte riktigt så glamoröst, inte det drömjobbet som de flesta kanske drömmer att starta på och ja, jag kommer att lukta stekt ost.. Men det är enklare!

Jag ser det så här: Jag kan redan menyerna och jag gillar lukten. Jag tror att det kommer att gå bra!

Ännu en tråkig fredagskväll hemma är fullgjord, och nu är det hopp i säng.
Imorgon är det andra chansen för mig att komma och provjobba. Upp kvart i 5, ta den tidiga bussen, äta frukost i stan, sen ska jag bara hålla tummarna för mig själv!

Helgerna blir så korta när man hoppar över fredagen och tar den som en vanlig tisdagskväll.

Jag har saknat min lilla Fredrik, husdjuret som bodde i min blogg. Den lilla humlan som surrade varje dag i kommentarsfältet. Han som hade i nyårslöfte att kommentera min blogg ett helt år.
Nu är löftet avklarat och han gjorde som han lovat ( till skillnad från mig som också lovade att blogga varje dag).
Du är så jävla bra!

---

Jag fick en kommentar i min bilddagbok imorse, den förgyllde min dag. Det finns så mycket jag saknar!

Mina långa, men så roliga, luncher med Cicci. Vi måste ha gjort dom sen 3:e klass. Alltid vi sist kvar i matsalen. Alltid vi som åt mest, åt långsamast, pratade mest.

Morgonsällskapet till skolan med Annica. Ibland retade du gallfeber på mig, aldrig träffat på en människa som kan prata så mycket. Men vi hade kul, jävligt kul.

Grabbarna Grus (aka. Max, Adam, Fredrik och Alex). Ni kunde konsten att få mig o skratta. Jag saknar er

Känslan av ett nytt schampoo. Ett nytt, väldoftande och oprovat schampoo. Känslan av nytt schampoo är förjävla bra! - Ja, så säger jag!

Bloggen har förvandlats till rosa, enbart gjort med paint och lite textcreator som jag googlade fram. Inte helt nöjd, nej, men jag laddar ner photoshop nu (schh!) och hoppas på att jag kan lära mig programmet. Hoppas på en förbättring lite senare, men vågar inte ändra någonting nu.

Idag citerar jag Pippi: "Det blir ju mycket lättare nu när jag har en trumpet!", fast i photoshopform..

Jag har mer än många gånger både ratat och risat SL's tåg på Nynäshamnslinjen här i min blogg, men idag var det tusan i mig droppen.
Jag skulle gjort mitt första provjobb idag inför sommarlovet. Jag stannade hemma hela dagen igår(fredag), gick och la mig klockan 9. Imorse ringde klockan halv 6, duschade, åt frulle, hittade inte min ena strumpa, gick ner till tåget.. Till vilken mening? Tågen har personalbrist och SL hänvisar till bussar. Bussar som går 3ggr om dagen på helgerna.

Vad som frustrerar mig mest är; Vilken arbetsgivare vill ha en person som kan jobba, men inte alltid kan komma till jobbet.

Nu har jag precis vaknat, steg upp efter några znosningar (snozningar?) på larmet, åt en fetstor frukost och började sakta att inse att jag fortfarande är för rosslig för att gå till sånglektionerna. Nu ska jag lägga mig igen i en timme, med fortfarande "Rix Morronzoo" på radion, och sen kliva upp för att räkna matte.

Idag säger jag som Sarah, förlåt för ett fisljummet inlägg!