Fanfan fan
Jag skolkar medvetet morgondagens första lektion. Allt jag kan tänka på är dig, du är den enda jag vill ringa nu för att jag vet att du är den enda som kan trösta mig ur det här. Du är den enda jag inte får ta kontakt med.
Ska borsta mina tänder, krypa ner i sängen, sätta på TV:n, försöka att sova.
-.- helt enkelt
Dumma, dumma morgon!
Vissa mornar kan helt enkelt bara vara fel, fast allting annat bara har gått rätt. Gick upp klockan 7, inga försovningar, ingenting, perfekt. Åt frukost, fick igång radion, sminkade mig, klädde på mig, gick till bussen- i tid.
På bussen letade jag igenom hela ipoden säkert 3 gånger, hittade ingenting som passade in på mitt humör. Det glada var för glatt, det sura för surt och det ledsna för mesigt. Den enda låten som jag tycktes känna mig igen på mitt morgonhumör var Timbuktu's låt "The botten is nådd" och den spelade jag om 2- 3 gånger.
När jag kom till Västerhaninge kom jag på den bittra sanningen, min Ösmo-buss var sen. Ösmo-buss är sen= Madde missar Haninge- bussen.
När jag kom till Västerhaninge och min buss äntligen behagade sig att stanna så såg jag också att Haninge- bussen stod inne, jag rushade, jag sprang och jag gick snabbt som en lama. När jag kom till ungefär sisådär mittendörren såg jag hur lamporna började blinka på mitt röda fenomen och bussen åkte iväg.
Jag kände ingen större lust att springa i fatt tusenskapet, är så pinsamt att stå där butter och dissad om bussen skulle åka förbi, och det var någonting som jag också kände in i ryggmärgen att den skulle göra.
Jag fick hoppa på ett proppfullt tåg med 6-åringar istället, jag som svurit en ed till mig själv att inte sätta mig på ett tåg förens i Augusti.
Vissa mornar kan helt enkelt bara vara fel, fast allting annat bara har gått rätt. Gick upp klockan 7, inga försovningar, ingenting, perfekt. Åt frukost, fick igång radion, sminkade mig, klädde på mig, gick till bussen- i tid.
På bussen letade jag igenom hela ipoden säkert 3 gånger, hittade ingenting som passade in på mitt humör. Det glada var för glatt, det sura för surt och det ledsna för mesigt. Den enda låten som jag tycktes känna mig igen på mitt morgonhumör var Timbuktu's låt "The botten is nådd" och den spelade jag om 2- 3 gånger.
När jag kom till Västerhaninge kom jag på den bittra sanningen, min Ösmo-buss var sen. Ösmo-buss är sen= Madde missar Haninge- bussen.
När jag kom till Västerhaninge och min buss äntligen behagade sig att stanna så såg jag också att Haninge- bussen stod inne, jag rushade, jag sprang och jag gick snabbt som en lama. När jag kom till ungefär sisådär mittendörren såg jag hur lamporna började blinka på mitt röda fenomen och bussen åkte iväg.
Jag kände ingen större lust att springa i fatt tusenskapet, är så pinsamt att stå där butter och dissad om bussen skulle åka förbi, och det var någonting som jag också kände in i ryggmärgen att den skulle göra.
Jag fick hoppa på ett proppfullt tåg med 6-åringar istället, jag som svurit en ed till mig själv att inte sätta mig på ett tåg förens i Augusti.
Till Sissels muttrande klagomutter idag slänger jag iväg ett blogginlägg!
Har äntligen flyttat in till min far igen. Till ett rosa rum, nytt golv och en ny stol.
Jag har aldrig velat och kommer aldrig heller att göra min blogg till en allmän site för människor som vill läsa om mitt mellanmål efter lunch eller mina lila skor som blev dammiga på tåget. Inte heller vill jag göra den till något känslomässigt och för personligt, så jag låter det helt enkelt stanna där. Jag har flyttat in till min pappa igen och jag hoppas på att det ska bli det bästa like ever!
Självklart, just för att jag började inlägget, "inget blondinbella snack", så är just det enda jag kan komma på att berätta att jag åt lasagne till lunch, fikade McFlurry med Ellen efter skolan, och att jag ska jobba imorgon.
Förlåt för ett ( i Sarah-anda) fisljummet inlägg och min egna fula dubbelmoral!
Det är bara att vara lat
Idag är en sån där dag då man har dåligt samvete över att man är som man är.
Solen skiner, (och för att låta lite mer harmonisk) fåglarna kvittrar, mamma rensar i rabatten, och jag sitter inne framför datrorn.
Sånna här dagar är bara dumma, men ack så sköna
Solen skiner, (och för att låta lite mer harmonisk) fåglarna kvittrar, mamma rensar i rabatten, och jag sitter inne framför datrorn.
Sånna här dagar är bara dumma, men ack så sköna
