Dumma, dumma morgon!
Vissa mornar kan helt enkelt bara vara fel, fast allting annat bara har gått rätt. Gick upp klockan 7, inga försovningar, ingenting, perfekt. Åt frukost, fick igång radion, sminkade mig, klädde på mig, gick till bussen- i tid.
På bussen letade jag igenom hela ipoden säkert 3 gånger, hittade ingenting som passade in på mitt humör. Det glada var för glatt, det sura för surt och det ledsna för mesigt. Den enda låten som jag tycktes känna mig igen på mitt morgonhumör var Timbuktu's låt "The botten is nådd" och den spelade jag om 2- 3 gånger.

När jag kom till Västerhaninge kom jag på den bittra sanningen, min Ösmo-buss var sen. Ösmo-buss är sen= Madde missar Haninge- bussen.
När jag kom till Västerhaninge och min buss äntligen behagade sig att stanna så såg jag också att Haninge- bussen stod inne, jag rushade, jag sprang och jag gick snabbt som en lama. När jag kom till ungefär sisådär mittendörren såg jag hur lamporna började blinka på mitt röda fenomen och bussen åkte iväg.
Jag kände ingen större lust att springa i fatt tusenskapet, är så pinsamt att stå där butter och dissad om bussen skulle åka förbi, och det var någonting som jag också kände in i ryggmärgen att den skulle göra.
Jag fick hoppa på ett proppfullt tåg med 6-åringar istället, jag som svurit en ed till mig själv att inte sätta mig på ett tåg förens i Augusti.