Ännu ett höstlov har passerat, idag är det söndag och imorgon är skolan tillbaka med full fart igen.

Den här veckan har varit precis det jag behövt. Tiden har jag spenderat 50/50 mellan min pojkvän och familj, jag har bara tagit det lugnt och egentligen bara varit. Har verkligen fått ta igen mig.

En tankeställare tog jag till mig igår när jag och min syster satt och pratade. Vi är båda drabbade av syndromet att alltid försöka vara perfekta, räcka till överallt och vara bra på allting. Faktum är det inte går, resultatet blir istället det motsatta. Dåligt självförtroende och dålig självbild är bland annat det som klistrats fast vid mig.

Jag måste sluta att jämföra mig med andra och istället sortrera fram de egenskaper som jag är bra på. Det som redan är förutspått ska få mig till den jag är.

Många i min årskull har redan tagit körkort. Jag själv har varken uppmärksammat eller visat det något som helst intresse. Faktum är också att jag för tillfället inte har den lättaste möjligheten att ens börja övningsköra. Så jag nöjer mig helt enkelt här. Nästa gång någon höjer på ögonbrynen då jag påstår att jag aldrig ens suttit framför ratten ska jag köra en reminder för mig själv att förutsättningarna för personer är olika. That's it liksom. Och kommer det så kommer det.

Eller musiken i skolan. Just för tillfället kan jag klart säga att jag är redigt trött på musik. Eller nej, inte musiken i sig, jag älskar att sjunga och det kommer jag alltid att göra. Men den ständiga jämförelsen. Jag vet hur pratet går och jag vet att jag själv är lika delaktig. Så fort något låter fel så pratas det. För mig har det hellre varit så att jag håller tyst än riskerar att göra bort mig. Så kinkig är jag.

Skulle kunna dra till med tusen issues, orkar inte ens gå in på mitt värsta. Jag lämnar det, dem som känner mig vet hur jag är, rent av jävla hopplös.
Som jag nämnde tidigare så måste man(eller jag) börja se mig själv från en ny synvinkel. Man måste komma ihåg sina egna förutsättningar och utgå från dem. Jag kommer nog aldrig att bli något snille i varken politik eller naturvetenskap. Något vidare på svåra ord är jag knappast heller. Men som motsvarighet till detta vet jag att jag är såkallat streetsmart. Istället för att vara en höjdare på att läsa böcker, eller öppna DN varje morgon, så har jag tagit en del lärdom av mitt eget bagage. Det är inte fy skam det heller.

Försöker hitta en bra avslutning på det här inlägget. Det blev väldigt långt och personligt, förmodligen kommer jag snart att radera det. Men det här är mina tankar just nu, läs och svälj trevligt helg! Eller faktiskt så behöver ingen läsa, det är inte det som är meningen, det är bara en sånn bra terapi att skriva av sig ibland.