Jag är en typsik person med tvångstankar. Inte sådär, "tändasläckalampaninnanjaggårochsoverförannarskommerjagattdö"- tvångsartad, eller så att jag måste slå närmaste person så fort det kommer en gul bil farandes, som min kompis Josefin gör. Nej, jag har en speciell grej för mat.

Speciellt på kvällarna får jag ibland ryck om att jag är sugen på någonting. Vanligtvis och då till min stora besvikelse brukar detta då inte finnas någonstans i min närhet, men då försöker jag i alla fall att göra det bästa utav situationen. T.ex blir jag sugen på choklad så slår jag ihop lite havregryn, socker, kaffe och oboy i ett glas och sen äter med sked. Eller som förra veckan, då fick jag ett otroligt ryck och sug efter lasagne. Då letade jag igenom hela frysen och kylen efter köttfärs, fast besluten om att göra en liten kvartsbit lasagne för att stilla mitt tvångsbetende. För själva grejen är inte att jag måste ha lasagne, utan mer att jag måste ha lasagne.
Den kvällen slutade med att jag inte hittade någon köttfärs, men att jag istället hittade några pastaplattor i skafferiet att gnaga på. Det var inte gott och det rev lite i halsen, men jag blev i alla fall nöjd över att jag kommit så nära jag kunnat på en lasagne.

Idag fick jag ett sånt ryck av varm oboy. Som väntat var oboyen slut och så var även kakaoen. Det slutar med att jag värmer en kopp varm mjölk och stoppar i lite te. Inte så likt, men jag är nöjd.