Den här dagen har bara varit min! Vaknade upp vid 11, värmde på lite te och gjorde 2 mackor för att sen krypa ner i sängen framför en Beckfilm. Efter Beck satte jag mig för att plugga, skrev en hel del på nutidakonst- uppsatsen, härligt!
Fram mot 3 kom mina småbröder hem och störde min koncentration. Istället för plugg blev då istället att exprimentera i köket! Det blev kladdkaka med lyxoboy (värmer mjölken på spisen och kör några sekunder med lattevispen, då blir det ett härligt skum och killarna kallar det sen för "lyxoboy")! Till fikat satte vi på filmen "Jul i Ankeborg", det gav mig en sånn härlig känsla! Tomtar, polkagrisar, julklappar och sånger.. Jag älskar det!

Jag vet inte vartifrån det kom, men under dagen fick jag ett sånt stort sug efter att rita! För några år sedan gjorde jag det jämt, men på senare tider har det runnit av. Jag vet inte varför.

Tog hur som helst tag i mitt skrivbord och rev ner allting som fanns på det. Sen satte jag på EMD's julskiva och tände lite ljus, sen var det bara att gå lös med blyertsen!

Jag kommer aldrig att bli något profs på att rita och det har heller aldrig varit mitt mål. Det är istället ett intresse som jag försöker att bli bättre och bättre på! Jag vet att mina teckningar inte är någonting att jämföra med dem som verkligen kan.. Men det struntar jag i! Att rita är en fantastisk avslappning och jag kan sitta i timmar. Helt fucking ducking underbart.



När jag öppnade ritboken hittade jag två teckningar som jag trodde jag tappat bort. Ser på datumen att det står "2006", det var alltså 3 år sedan jag sist.

För exakt ett år sen vid just den här tidpunkten var jag mitt inne i McDonalds jullunchrush. Big Tasty var kampanjen och vi hade just börjat servera julmust. Massor av människor var ute på stan efter julklappar och så fort det började snöa eller kom en kall blåst sökte man sig till närmaste flyktväg- McDonalds. Det var ständigt fullproppat med folk och det kunde bli kö ända till dörren.

Är jag helt väck nu om jag säger att jag saknar det? Min sista period på Mcdonalds jobbade jag i Handens drive thru, det var ingen höjdare. Lagom med folk, ganska slappt, lata arbetskamrater etc etc. Men att jobba på Regeringsgatan under juletid var något speciellt. På den tiden jobbade jag bara lördagar och jag brukade ta ett tåg så att jag var framme i stan 50 minuter innan jag började. Under den tiden hann man se Stockholm vakna till, det hängde klockor och fejkat granris över gatorna och de började ställa upp den lilla julmarkanden utanför Kulturhuset. Eftersom jag jämt var tidig hann man alltid ta en kaffe framme på jobbet som man satt och smuttade på till klockan närmade sig 11.

Jag minns hur mycket det tärde på mig att jobba då. Jag klagade och klagade när mina kompisar skulle på fest på fredagen och jag själv gick och la mig innan 10 eftersom jag skulle upp och jobba dagen efter. Aj vad jag klagade då. Det var hemskt att gå upp när det fortfarande var mörkt ute och det var hemskt att kliva ut i regnet och gå till tåget. Men väl på jobbet trivdes jag.
Jag älskade känslan av att springa, att stressa, att lösa problem. För det var härligheten med Mcdonalds, problemen kom på löpande band, men det fanns ingenting som inte gick att lösa. Och det bästa av allt- problemen var inte mina. Hur snett det än kunde gå så försvann problemen när jag stämplade ut för dagen och kunde gå hem.

Så typiskt mig. Då när jag sa upp mig längtade jag efter att kunna sova länge på mornarna, att inte behöva gå upp i mörkret, att inte behöva gå ut i regnet. Idag kan ärligt säga att det inte hade varit mig något emot. Kalla mig konstig, men gräset är alltid grönare på andra sidan.

Kommer på mig själv med att bara ha ätit honungsmackor idag, men det är lätt åtgärdat!

Vadå? Om jag håller mig till kostcirkeln?
   .. Ehuum..

Besöker Mr Schulmans blogg såhär på morgonkvisten och stöter på det här inlägget.

Höhö, nu är vi åtminstone två.

Lillebror Jesper 7 år:
- Använder du lösögonbryn?

Det är inte lätt när det är svårt..

Najs alltså! Imorgon klockan 20.00 på TV4.

Okej, nu gör vi ett litet test.. Vi kollar hur länge Henrik kan sova.

Start nu!

Igår var jag hemma hos min älskling.
Sist jag var där pimpade Henrik upp badrummet, städade och inredde med ny badrumsmatta, duschdraperi och diverse andra saker. På morgonen när jag skulle till skolan lämnade jag efter mig en liten lapp på handfatet och igår där jag kom dit igen låg lappen fortfarande kvar, men med ett litet svar på.



Min pojkvän är en riktig mjukis.. Ni ska bara veta!
Jag älskar dig!

Som redan nämnt hade jag pianolektion idag. När min lektion ska börja springer läraren iväg för att kopiera lite noter, samtidigt håller eleven som haft lektion innan mig på att ta på sig ytterkläderna. Ska tillägga att den här eleven är runt 7, kanske 8 bast, men jag försöker att småprata lite då jag märker att läraren dröjer.

Madde: Går det bra för dig att spela?
Elev: Ja.
Madde: Okej. Vad bra!
Elev: Vilken bok har du?
Madde: Jag har just börjat ta lektioner, jag ligger bara på första boken.
Elev: Haha, jag ligger på tredje!

Sen vänder hon på klacken och går. Vad säger man? Skjut mig.
Jag blev just ägd av en människa lika stor som ett ekollon.

Det här med att göra sig bra på bild- inte riktigt min grej. 
Förresten så finns det inget värre än när man på bild laddar upp världens granitsmile och när man sen får se bilden, så ser resten av personerna bara söta ut. Eller ännu värre, när man själv försöker se söt ut så har resten laddat upp med grimarser. 

Haha här är vi i alla fall :) Forsättningen på min lördagskväll!

Här har vi sällskapet för kvällen:


Sissel och Aleks


Natta och Richard



Stoffe och Natta


Jag och Aleks


Stoffe- En jobbig typ..



Hehe, men skulle lätt kunna tro att vi bara åkt omkring hela natten. Det har vi inte, men när vi var framme på festen var det så sjukt späckat med folk på litet utrymme att man inte vågade ta fram någon kamera.

Min pojkvän gillar verkligen Robinsonspelet.

Igår på karaoken kom det upp ett spöke och sjöng Hey Jude. Så sjukt braa!!

Bjuder nu på en favorit i repris eftersom jag haft låten på hjärnan hela dagen:)



Nu måste jag sova, ska upp halv 7 imorgon!

Ännu ett höstlov har passerat, idag är det söndag och imorgon är skolan tillbaka med full fart igen.

Den här veckan har varit precis det jag behövt. Tiden har jag spenderat 50/50 mellan min pojkvän och familj, jag har bara tagit det lugnt och egentligen bara varit. Har verkligen fått ta igen mig.

En tankeställare tog jag till mig igår när jag och min syster satt och pratade. Vi är båda drabbade av syndromet att alltid försöka vara perfekta, räcka till överallt och vara bra på allting. Faktum är det inte går, resultatet blir istället det motsatta. Dåligt självförtroende och dålig självbild är bland annat det som klistrats fast vid mig.

Jag måste sluta att jämföra mig med andra och istället sortrera fram de egenskaper som jag är bra på. Det som redan är förutspått ska få mig till den jag är.

Många i min årskull har redan tagit körkort. Jag själv har varken uppmärksammat eller visat det något som helst intresse. Faktum är också att jag för tillfället inte har den lättaste möjligheten att ens börja övningsköra. Så jag nöjer mig helt enkelt här. Nästa gång någon höjer på ögonbrynen då jag påstår att jag aldrig ens suttit framför ratten ska jag köra en reminder för mig själv att förutsättningarna för personer är olika. That's it liksom. Och kommer det så kommer det.

Eller musiken i skolan. Just för tillfället kan jag klart säga att jag är redigt trött på musik. Eller nej, inte musiken i sig, jag älskar att sjunga och det kommer jag alltid att göra. Men den ständiga jämförelsen. Jag vet hur pratet går och jag vet att jag själv är lika delaktig. Så fort något låter fel så pratas det. För mig har det hellre varit så att jag håller tyst än riskerar att göra bort mig. Så kinkig är jag.

Skulle kunna dra till med tusen issues, orkar inte ens gå in på mitt värsta. Jag lämnar det, dem som känner mig vet hur jag är, rent av jävla hopplös.
Som jag nämnde tidigare så måste man(eller jag) börja se mig själv från en ny synvinkel. Man måste komma ihåg sina egna förutsättningar och utgå från dem. Jag kommer nog aldrig att bli något snille i varken politik eller naturvetenskap. Något vidare på svåra ord är jag knappast heller. Men som motsvarighet till detta vet jag att jag är såkallat streetsmart. Istället för att vara en höjdare på att läsa böcker, eller öppna DN varje morgon, så har jag tagit en del lärdom av mitt eget bagage. Det är inte fy skam det heller.

Försöker hitta en bra avslutning på det här inlägget. Det blev väldigt långt och personligt, förmodligen kommer jag snart att radera det. Men det här är mina tankar just nu, läs och svälj trevligt helg! Eller faktiskt så behöver ingen läsa, det är inte det som är meningen, det är bara en sånn bra terapi att skriva av sig ibland.

Ikväll har jag en date med den här sköningen!

.. Boken då alltså.