Det känns att man lever

Idag har jag upplevt den värsta mensvärken i historien, så känns det i alla fall. Från och med nu ska jag aldrig mer glömma att ta mina krumelurpiller, för det är helt klart inte värt straffet.

För övrigt så ilar det i min framtand, ett sånt där härligt ilande som kommer så fort man öppnar munnen. Ni kan riktigt tänka er tjusningen när man plussar på novembervindarna ute. Hallelujah, men man känner i alla fall att man lever.

Bjuder på en cool bild på mig och Stoffe! Suddigt is the new black, detni.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0