Hej du glade, ta dig en spade och gräv ner dig, så jag slipper se dig
Nu ska ska jag lägga mig och sova, och imorgon, runt 9- tiden kommer jag att ha Sveriges snyggaste tänder!
Fredag
Längtar nu bara efter morgondagen.. Tills stunden efter kl 17, då jag har lämnat jobbet, (snygg ska jag va!), satt mig på tåget och med huvudet fullt med tankar om att jag snart ska få träffa Mr H!
I morgon, i morgon..
UÄÄÄÄH!
I lördags blev jag bestulen på skrivbord och datorstol, i söndags på min TV, i går när jag kom hem hade någon knyckt min dator. Vem är denne någon? Svar: Mina bröder.
Igår tog jag tag i saken av att få tillbaka mina saker, svaret här resulterar i: Ett skrivbord utanför mitt sovrum (på tok för stort att få in det genom dörröppningen och på tok för märkvärdigt att det behövs en verktygslåda för att skruva isär det), ett SMS med orden att min stol kommer att komma tillbaka, men den saknar ryggstöd, en dator med en snusprilla på skärmen, samt en trasig mellanslagsknapp. Min TV hade även den en trasig, intryckt, kanalknapp (vilket kommer till att jag måste bläddra baklänges från kanal 99 varje gång jag ska titta på allt som saknar flimmer, eftersom min fjärrkontroll föll offer för mina bröder för ett halvår sen).
Nu ska jag sluta skriva, har datorn i knät och sitter på golvet i mitt rum, blir irriterad att jag hela tiden måste trycka två gånger, hårt, på mittenknappen varje jag ska ska börja ett nytt ord.
SLUTA TA MINA SAKER!
Inga mer mardrömmar, tack det räcker!
I natt vaknade jag av svett, flämtande, gåshud och gråt, jag hade drömt en mardröm.
Nu i efterhand, när jag tänker efter och ska berätta om den, så var den inte alls så ruskig som jag kan minnas den, men just känslan då är ingenting jag vill komma tillbaka till.
Vi stod och väntade på pendeln i centralen, hela min klass och jag. Vi hade varit på ett muséum eller likande.
Josse tar upp sin mp3 som vanligt (i verkligheten, när jag tänker efter, kan jag aldrig minnas att jag sett Josse med en mp3, men här i drömmen var det som att se Peter Pan med sin gröna mössa) och börjar sjunga till. I vad som började med Justin Timberlake's låt "Cry me a river" övergår hon till att sjunga något konstigt ylande. Ylandet övergår sen till djupt, mörkt growlande och snart låter det som att hon har Lucifer själv i magen. Det dröjer inte länge förens resten av min klass stämmer in i ensemblen. Perrongen börjar mörkna, och precis som på film kunde man se hur molnen svartnade och la sig som ett täcke över centralstationen. Till och med tågen ändrade färg.
Jag frågade min lärare Sten, vad sjutton det var som hände. Vart har alla lärt sig att sjunga såhär och hur kan alla texten (ingen fråga, och fråga mig inte, om varför Fredrikabrémers skolklass ESMK2 tycks förvandla sig till Hades budbärare). Han gav mig då, utan att svara, Josses ena hörlur och ur den kunde jag höra Spöket Laban sjunga.
Vaknade somsagt kallsvettig, klockan var nångång runt 04. Tände lampan och satte på ett avsnitt av Vänner, fast besluten om att inte somna om. Önskningar om att ha min baby hos mig!
6 september
Idag har jag tittat på min mobil hela dagen, den har inte ringt.
Idag har jag varit sjuk, och det = Inget donkenjobbande! Tråkigt tycker jag, det var med smått dåligt samvete som jag fick ringa min restaurang med den dåliga nyheten. Hade verkligen velat jobba idag, plus pengarna.. Den här månaden har jag råkat ut för urinvägsinfektion, en resa till Grekland och nu, förkylning. Kan väl bli en sisådär femhundring att vänta i lönekuveret den 25:e.
Att vara sjuk och att vara sängliggandes på helgen är illa nog, men här i Ösmo har vi varken heller haft internet, TV eller telefon.
Hosta
En av de bästa, finaste låtarna.. Och tänk att kunna sjunga så!!
