Jag tror att jag snart dör av tristess!
Min dator har krånglat ett bra tag nu och idag kände jag att det tusan i mig var dags att ta tag i saken. Men ack och tvi, vad jag trodde var så enkelt och smärtfritt visade sig vara en riktig procedur. Min plastpappa erbjöd sig att hjälpa mig att formatera om datorn, allt jag själv behövde göra var att föra över alla saker jag vill spara till en extra hårddisk. Och här, ja, det är här beviset kommer att min dator behöver sig en extra svängom! Bara att föra över mappen med mina bilder, vilken inte alls är stor, har än så länge tagit 3 och en halv timme och det är inte klart än. Nu har min plastpappa gått och lagt sig vilket betyder att jag inte kommer att få någon hjälp med formateringen förens imorgon kväll när han kommit hem från jobbet. Fasikens sjuttsingens jäkla skit, säger jag. Min onsdag var nämligen planerad att ägnas åt photoshop och projektarbete, vilket inte kommer att gå med en seg och nu snart, helt tom dator.

Visserligen kan jag ju försöka ge mig på skitet själv, men det känns riskabelt. Datorer är och har aldrig varit min stora grej..