Min blogg är full med ironi och dumheter som händer just mig. Det här är dagens:
När jag går ut med Kasper brukar jag vara lite småbusig, jag brukar helt ärligt inte ta med mig hundpåsar. Jag vet att det är fel, alla ska ta undan sin egen skit och ja, jag medger att jag också blir irriterad när jag hittar någonting under min sko. Kalla det att kasta sten i glashus, kalla det vad ni vill, men jag brukar inte ta med mig påsar.

Idag gjorde jag däremot ett undantag. Våren hänger i luften, jag vaknade med ett leende på läpparna med fågelkvitter i öronen. Varför då inte även passa på att plocka upp efter Kasper på morgonpromenaden, alla kan vi ju begå förändringar (Dock inte jag, nu i efterhand)!
Då Kasper uträttat sin härliga sång laddade jag med handen för näsan och med plastpåsen i hand, nu skulle härligheten plockas upp!
Men det var som om det vore planerat. Kaspers ruskiga hämnd på att jag gav honom en kort vägpromenad istället för en lång i skogen. Man kunde riktigt se hånflinet över hans håriga haka.
Han kluttade av en till så snart jag stängt igen den redan fulla och äckliga påsen.

Tack ska du ha Kasper. Jag kunde lika gärna ha låtit bli.